Har fått lite frågor om det här med fibromyalgi.

Fibro är en sjukdom som får många människor smutskastade.
En osynlig sjukdom som är rent djävulsk.

Jag själv drabbades när jag vid 24 års ålder väntade mitt första barn.
Genast blev man klassad som arbetsskygg, hypokondriker, lat mm mm.
Någon sa till mig att om man utvecklat fibro under en graviditet så kan den bli bättre vid en NY graviditet..
Så var inte fallet för mig.. Det blev etter värre.

Fibromyalgi kan man ha i olika grad.
Somliga klarar att sköta ett arbete, andra kanske får gå ner i tid.
Sen finns det såna som jag som idag är sjukpensionerad pga av Fibron.

Jag ska nu försöka beskriva sjukdomen så ni förstår att det inte
handlar om lathet eller att man är arbetsskygg.

Tänk er....
Ni sitter i soffan och har en mysig kväll med den ni har kär..
Denne person vill av kärlek och omtanke låta sin hand stryka dig över ryggen.
Den lätta beröringen känns som om hans hand är ett rivjärn eller som att han strycker över en brännskadad rygg. Bara att nudda kan när det är som värst räcka för att man brister ut i gråt.

Eller.
Du går till kylskåpet  för att ta fram en liter mjölk..
Plötsligt finns inte kraften i handen eller armen.. Du, antingen tappar paketet eller får inte alls ut det ur kylen.

Eller..
Du mår hur bra som helst.. Så helt plötsligt.. Lika snabbt som man vrider på en dimmer för en lampa,  lika snabbt får du sån värk och smärta
i en arm, en hand, ett ben eller allt på en gång att du inte kan göra något alls.
Kanske får man höra från någon som inte förstår att, Jamen gå du o lägg dig en stund så blir det bättre.
Nu är det så att fibro attackerna varierar väldigt i både styrka och längd.. Kanske är det över på en timme eller så kanske du blir vaken hela natten av den infernaliska värken.

Hur värken känns är väldigt individuellt.
En del kan som sagt klara att arbeta och andra inte. Men själv känslan kan beskrivas så här.

Tänk dig...

Du tar en mixer...
I den stoppar du din värsta träningsvärk du upplevt, din värsta huvudvärk, din värsta tandvärk, känslan av att rulla i bränn nässlor, känslan när du skär dig på ett papper och sen kryddar du med känslan när man slår sig hårt på tummen med en hammare.
Blanda allt detta och  portionera ut det på alla muskelfästen i hela kroppen. Kanske inte på alla ställen samtidigt.
När det väl går över på ett ställe så *vips* får du en portion någon annanstans.
Där har ni känslan av fibromyalgi.

Själv är jag mest drabbad från höfterna och uppåt.
Det är därför jag klarar att springa.
Tyvärr har jag nu även fått känningar i underbenen. Men inte så illa att jag inte kan gå tack o lov.
Löpningen är det enda jag har som jag verkligen kan träna.
Jag går på Nautilus och springer på deras löpband vintertid.
Maskinerna använder jag när jag har en bra dag.
Vissa dagar kan armarna funka och vissa dagar inte.
Vissa dagar kan jag ha vikter  och vissa dagar får jag göra bara rörelserna utan vikter eller inte alls.
Jag försöker göra det jag kan när jag mår bra men oftast straffar det sig och armarna är obrukbara ett tag efter. Fingrarna har fått sina portioner i muskelfästena vid varje led.

Det är en djävulsk sjukdom som inte syns.
Vet inte hur många gånger jag suttit och tittat på mina obrukbara händer och bara önskat att dom åtmindstonde kunde vara svullna eller röda så folk SÅG att ngt var fel.

Kommer någon o har brutit en tumme eller en arm så är det ju VÄLDIGT synd om dom... Jo det är det ju naturligtvis, men jag önskar att det gick att få folk att förstå smärtan och värken vid denna osynliga sjukdom. En bruten arm läker..Fibron finns alltid..

Det är inte ofta jag beklagar mig över den. Det hjälper ju ändå inte.
Men vissa dagar när det är som allra värst så kommer nog  ett o annat YNK över mina läppar också.

Man vill få folk att förstå att uppskatta sina FRISKA kroppar.
Att njuta av allt de faktiskt kan göra.
Tyvärr kan ingen annan än en annan med samma sjukdom helt förstå.
Jag måste säga att jag faktiskt kan förstå dem som misstror oss.
Oftast ser vi pigga och glada ut..
Oftast är det såna som VILL för mkt.. Såna som alltid kämpat både fysiskt och psykiskt som drabbas.

Jag själv gör ofta för mkt..
Det blir lite så att man känner sig mindre värd om man inte kan lika
mkt som alla andra.
Grannfrun kanske putsar alla fönster på undervåningen och sen glatt studsar iväg o handlar.
För mig kan ETT fönster mkt väl få mig däckad en hel dag, ev ett dygn.

Min förhoppning är att jag fått upp ögonen på iaf någon där ute.
Fått någon att inse att vi inte simulerar, att vi inte är lata.
Vi må se pigga och glada ut utanpå men inuti lider vi av detta djävulskap som fibron är..
Jag är aldrig HELT värkfri.. Jag har alltid MER eller mindre ont.

Alla ni som är friska.. NJUT av allt ni kan göra..
Gläd er åt närhet och smekningar..
Gläd er åt att ni kan göra det mesta utan att få ont.
Skulle ni drabbas så skulle ni ångra bittert allt ni inte provat och njutit av innan..

Hoppas detta inlägg fått iaf  någon att förstå helvetet med fibro.

Kramar
Tindra

Idag är en sån dag.

Jag har fibromyalgi och har nu en sån där riktigt hemsk värk dag.
Det började redan igår kväll.
Natten följdes av mardrömmar, vilket inte är så ovanligt
när värken sätter in ordentligt.
Nu börjar det så sakterliga ge med sig lite och jag klarar att
skriva en stund.
Nu ska ni inte tro att hela min blogg kommer handla om
värk och elände. NEJ den kommer handla om allt mellan himmel o jord.
Dvs. Mitt målande, tonåringar, hem, trädgård, musik, film och roligheter jag

kommer ha för mig framöver.

Jag är ingen *gnälltant* men tänkte att det var lika bra att tala om att fibron finns och vissa dagar kommer prägla bloggen.
I det stora hela är jag annars väldigt positiv.
Gör det bästa av dagen som är osv.

Om någon känner för det så gör ju alltid en kommentar att man blir extra glad. Men kommentarer ska komma för att man VILL skriva dom inte för att man känner ett måste.
Livet har alderles för många måsten iaf så som det är..

Önskar er nu en riktigt fin forts på denna måndag.
Kram
Christina